Karindagen 2020
Karinföreningen brukar alltid bjuda på kaffe och Edlas kaka på Karindagen, men i år har föreningen inte varit engagerade i Bergöövåningen av förståeliga skäl. Därför vet jag inte om det bjuds på kaffe och kaka i år.
Men…
Men här kan jag ändå ta tillfället i akt att gratulera alla som heter Karin, och jag gör det med ett utdrag ur ett brev från Karin till hennes mamma.
Karin till Grez
I början av juli 1882 reste Karin från Paris ut till konstnärskolonin Grez-sur-Loing.
Den tredje augusti skriver hon hem till mamma och berättar om hur hon blev firad på Katarinadagen. Ja, på den tiden var det alltså Katarina som firades den andra augusti. Först efter 1901 blev det Karin i almanackan, men naturligtvis firade även de som heter Karin sin namnsdag då också: ”Karin är en svensk kortform av Katarina”
Här, till höger, kommer första hälften av Karins brev från den tredje augusti 1882, och nedan ett recept på Edlas kaka om du själv vill baka en.
Edlas kaka
6 ägg
2 hg socker
1 hg potatismjöl
Rör gulor och socker, vitorna vispas hårt och tillsätts försiktigt. Slå smeten i smord, bröad rund form. Grädda i 175 grader mitt i ugnen ca 50 min. Dela kakan, äpplemos mellan, grädde över.
Ett annat sätt
Slå smeten i bakpappersklädd långpanna och grädda i 250 grader mitt i ugnen ca 7-8 min. Dela kakan och lägg över varandra.
Ur Karins receptbok
som säljs av Karinföreningen Se Här
Bilden är från ett årsmöte, tror jag, kanske 2018.
Gréz den 3 Augusti 1882
Kära lilla mamma!
Du kom ihåg mig på Cattarinadagen, tack, tack derför och för ditt långa bref. Nu skola ni höra huru jag firade min s.k. namnsdag. Kl. 1/2 11 foro hela den Svenska kolonien, försedda med matsäkskoriar och åtföljda af hela familjen Chevillons viftningar och välönskningar, till Fontainebleau. Det var en sådan der riktigt lantlig utfärd, som förr i verlden när vi foro från Hallsberg till Lerbeck. Vi hade ett utmärkt resväder, lagom mulet för att ej vara för varmt. Det var ett par timmars väg dit, jag fick hjälpa Paul (den äldsta Chevillon) att köra. Framkomna dukade vi upp vår frukost i Fontainebleauskogen ett par trupper soldater tågade förbi och vi kunde ej låta vara att lyfta våra glas och säga "vive la Republique" (litet skoj ibland, skadar aldri grand). Sedan vi vederqvickt oss med vår sköna höna m.fl. rariteter gingo vi för att bese slottet, vi vandrade der i två timmar, och voro glada att åter slippa ut derifrån. Många af rummen voro lika dem på Gripsholm, theatern var större men ej så smakfull, intressantast var en stor balsal bygd af Frans den förste, och decorerad med halfmånar på alla möjliga och omöjliga ställen, Diane de Poitiers till ära. Vi foro en annan väg genom skogen hem, förbi "Fe träsket" (tre famnar i quadrat ungefär), plockade ljung och ormbunk af ett par alnars längd. Vi kommo lagom att hinna bada innan vi åto middag.
Kommentarer
”en sådan der riktigt lantlig utfärd, som förr i verlden när vi foro från Hallsberg till Lerbeck.” skriver Karin.
Familjen bodde i Hallsberg, men Adolf hade en verksamhet i Lerbäck också som sköttes av Claes och Mathilda Stenström. Claes var bror till Karins mormor och Mathilda var syster till Karins pappa, Adolf.
Karin fick hjälpa till att köra häst. Det hade hon också fått göra i Hallsberg.
”Många af rummen voro lika dem på Gripsholm, theatern var större men ej så smakfull”, skriver Karin. Sommaren 1881 hade Karin fått övernatta en natt på Gripsholms slott och under en tid den sommaren bodde Karin och hennes mamma i Mariestad. Det var då Karin målade av slottet.
Tydligen tyckte Karin att teatern i Gripsholms slott var mer smakfullt än i slottet. Man får väl anta att det var Château de Fontainebleau som de besökte. Det lär vara det största av de kungliga slotten i Frankrike